Manliga feminister
Hur är det egentligen att vara feminist och kille? Jag stämde möte med Helge Olin-Vingren för att diskutera politik, fördomar och feminismens framtid.
Jag möter Helge på ett mysigt café i Åmål. Som vanligt möts jag av en kille med en sprudlande energi och ett alltid lika glatt humör. Hans klädsel visar hur hans personlighet är vilket är turkosa byxor och rödfärgat hår. Den röda broschen med vänsterpartiets symbol lyser på den randiga skjortan.
Vi börjar småprata och samtalet flyter på med Helge men vi kommer snabbt in på samtalsämnet politik, feminism och samhällsfrågor.
Helge kallar sig själv för feminist men tycker inte att det är nödvändigt att alltid skylta med sina åsikter eller ställningstaganden. Han förklarar: ”Varför ska jag behöva säga till en person jag nyss träffat att jag är feminist?” Det finns ju inga krav på att man måste berätta andra saker om sitt liv inför främmande människor. Feminist är ingenting jag valt, det är någonting jag är”.
”Feminist är ingenting jag valt, det är någonting jag är”
Jag frågar Helge hur länge han har varit feminist och varför han blev det. Han funderar en stund och säger sedan: ”Jag har alltid varit för jämställdhet men kallade mig själv för feminist ungefär sommaren 2008. Det var då jag blev aktiv medlem i ung vänster” Han fortsätter: ”Jag blev först medlem i ung vänster därför att de dels har feminismen som en stark punkt i sin politik men dels också för att de har en bra hbt-politik (homosexuella, bisexuella, transexuella)”. Han skrattar till och tillägger: ”I och för sig har ju Sverigedemokraterna en sorts hbt-politik men inte på något positivt sätt.”
Helge förklarar att feminismen och att vara politiskt aktiv har påverkat hans liv på flera sätt. Han hjälper till hemma mer vilket underlättar för hans mamma. Han säger också: ”Jag lägger märke till saker som händer i skolan som exempelvis om lärare gör skillnad på killar och tjejer i klassrummet eller att det förekommer härskartekniker, då ofta för att trycka ner tjejer.”
Jag funderar vad det egentligen är som gör att en del människor blir feminister och en del inte. Helge tror att det beror mycket på vilken uppväxt man har haft och på vilket sätt man är uppfostrad. ”Jag är själv uppväxt med en stark och självgående mamma. Hon har självklart inspirerat mig och fått mig att tro på det som är viktigt”.
Så vad är då skillnaden mellan att vara manlig feminist och att vara kvinnlig feminist? Då jag och Helge diskuterar detta säger han att han inte tror att det finns så värst många skillnader beroende på vilka personer man ser på. ”En skillnad är förstås att eftersom jag är kille kan jag aldrig uppleva samma känsla som en tjej kan på det sättet.” Han upplever också att han som manlig feminist sätts in i ett speciellt fack precis som kvinnliga feminister tros vara manshatare, lesbiska och inte rakar sig under armarna.” Han förklarar att den stereotypa rollen som homosexuell kille är att vara feminin och kopplas därför ofta ihop med feminism. Han fortsätter: ”Som tjej är det en självklarhet att vara feminist men som kille blir det ett ställningstagande.”
Helge är en kille med mycket energi och engagemang vilket också märks i hans personlighet. Då jag undrar var all energi kommer ifrån skrattar han till och smuttar på sin capputino. ”Ibland är det såklart påfrestande och jag har precis som alla andra motgångar. Men jag tror på att människor kan få det bättre och att det går att påverka. Jag vill vara med att göra den förändringen”.
”Man kommer in i de stereotypa könsrollerna tio minuter efter att man föds”
”Vad innebär då feminism för dig?” Helge svarar enkelt men med eftertryck: ”Att ge utrymme till kvinnor”. Han förklarar att en del killar, men också många tjejer, tror att feminismen endast gynnar det kvinnliga könet. ”Så är det såklart inte. Exempelvis vill feminismen bryta ner de stereotypa skönhetsidealen som idag finns i vårt samhälle och det är också bra för killarna”. Han tror också att killar får en bättre roll i exempelvis ett förhållande om det är mer jämställt. ”Alla parter mår bra av ett mer jämställt samhälle”. Helge förklarar också att han som homosexuell kan känna igen sig i många av de feministiska frågorna som finns.
Det argument som många använder mot feminismen är exempelvis att man borde ta tag i de större problemen som finns i andra länder innan feministerna kan börja tjafsa om småsaker i Sverige. Jag frågar Helge vad han tycker om detta, bland många sjuka, argument. Han svarar: ”Man får inte glömma att de sakerna vi ser hända i andra länder på nyheterna också förekommer i Sverige. Även om en kvinna i Irak generellt har en sämre situation än en kvinna i Sverige.” Han fortsätter: ”Men varför måste man välja? Man kan väl förändra situationerna på flera ställen?” Helge tycker att den feministiska rörelsen i Sverige ändå har gjort stora framsteg på de ungefär 100 år de varit verksamma. Han säger positivt: ”Tänk då hur mycket som kommer att bli bättre om ytterligare 100 år!”
Helge tycker att man redan som nyfödd blir behandlad enligt de stereotypa könsrollerna. ”Man kommer in i normerna efter tio minuter efter man föds genom de rosa och blå mössorna för att inte tala om alla de leksaker som barnet förväntas leka med”. Helge tycker att det finns många saker som borde förändras. ”I leksaksbutikerna syns det lång väg vilka leksaker som är utsedda till killarna och de som är till tjejerna. Killar ska leka med vapen av plast och tjejer ska lära sig vara omhändertagande och därför leka med dockor.” Han tar också upp saker som varför det heter tjejvasan eller varför det kallas tjejfotboll eftersom det inte heter killfotboll då killar spelar. ”Jag tycker det är viktigt att göra dessa förändringar för att få en början till ett mer jämställt samhälle.”
Jag frågar Helge hur han ser på den framtida feminismen och vad han tycker är de viktigaste målen. Han säger direkt: ”Det är att kvinnor ska våga göra saker, tro på sig själva och känna sig fria. Killar i allmänhet ska lära sig att ta mindre plats och göra samhället bättre.”
Innan vi skiljs åt frågar jag Helge vad han har för råd till andra manliga feminister som tycker att det är jobbigt att våga stå för sina åsikter. Han spontana svar blir direkt: ”Vilken svår fråga!” men forstätter sedan: ”Det allra viktigaste oavsett situation är att vara sig själv. Man tjänar mest på att vara sig själv oavsett vad som går emot dig.
Skribent Johanna Brunzell 07/04-2010
